vad hände?
Jo, det ska jag berätta för er.
Som vissa vet har min mamma haft ett väldigt stort hästintresse nästan halva sitt liv. Hon är ingen 'det räcker med ridskola'-människa, precis som oss stalltjejer har hon också drömt om en egen häst. Ända sedan jag var nio har hon sagt att "Snart kommer hästen, snartsnartsnart!"
Då var jag alldeles för liten för att ha egen häst egentligen, men nu håller drömmarna på att slå in. En komplicerad historia har gjort att det inte är så enkelt som det skulle kunna ha varit, mamma skadade sig för sex år sedan och opererade sig nu i vintras så att hästdrömmarna har stått och trampat i hallen, i princip. Men nu är det snart dags, kanske är jag nästa höst ägare till världens finaste häst?
Att ha två bloggar har varit alldeles för slitsamt, och eftersom att mitt stalliv är alldeles för litet utbrett i veckan pga handbollen osv, så valde jag att sluta blogga här. Men! Då hästletandet är på gång, och då jag och mamma väl skaffat våran egen havremoppe, så ska bloggen börja uppdateras igen. Mer som en träningsdagbok osv, men det ska ändå bli så kul!
Dock kommer jag vara tvungen att ge upp mycket i och med hästen. Det blir ingen handboll, ingen mer ridning på Vällingby (... kan knappt kommentera det där. Jag har ridit på Vällingby i nu nio år. Det är hemma för mig. Och att det nu finns ett slut, snart inom räckhåll, gör faktiskt ont), det kommer bli allt mindre 'det här önskar jag mig i julklapp' osv och ännu mer stress än vad det är nu. Det kommer vara stora motgångar eftersom att vi kommer köpa en häst som säkert väger mer än 500-600 kg mer än mig och att gå från c-ponny till stor häst blir en utmaning. Jag kommer få lämna min så kallade höjdskräck (ja, jag är faktiskt lite höjdrädd) och börja hoppa hinder på 1.20.
Fast det viktigaste är medgångarna. Jag, Amalia, ska få ha en egen häst - drömmen som jag har haft ända sedan jag var fem år. Det är den bästa medgången av alla!
När det blir kan jag inte säga, men jag kommer hålla er uppdaterade.
Puss♥
världens bästa!
Som vissa vet har min mamma haft ett väldigt stort hästintresse nästan halva sitt liv. Hon är ingen 'det räcker med ridskola'-människa, precis som oss stalltjejer har hon också drömt om en egen häst. Ända sedan jag var nio har hon sagt att "Snart kommer hästen, snartsnartsnart!"
Då var jag alldeles för liten för att ha egen häst egentligen, men nu håller drömmarna på att slå in. En komplicerad historia har gjort att det inte är så enkelt som det skulle kunna ha varit, mamma skadade sig för sex år sedan och opererade sig nu i vintras så att hästdrömmarna har stått och trampat i hallen, i princip. Men nu är det snart dags, kanske är jag nästa höst ägare till världens finaste häst?
Att ha två bloggar har varit alldeles för slitsamt, och eftersom att mitt stalliv är alldeles för litet utbrett i veckan pga handbollen osv, så valde jag att sluta blogga här. Men! Då hästletandet är på gång, och då jag och mamma väl skaffat våran egen havremoppe, så ska bloggen börja uppdateras igen. Mer som en träningsdagbok osv, men det ska ändå bli så kul!
Dock kommer jag vara tvungen att ge upp mycket i och med hästen. Det blir ingen handboll, ingen mer ridning på Vällingby (... kan knappt kommentera det där. Jag har ridit på Vällingby i nu nio år. Det är hemma för mig. Och att det nu finns ett slut, snart inom räckhåll, gör faktiskt ont), det kommer bli allt mindre 'det här önskar jag mig i julklapp' osv och ännu mer stress än vad det är nu. Det kommer vara stora motgångar eftersom att vi kommer köpa en häst som säkert väger mer än 500-600 kg mer än mig och att gå från c-ponny till stor häst blir en utmaning. Jag kommer få lämna min så kallade höjdskräck (ja, jag är faktiskt lite höjdrädd) och börja hoppa hinder på 1.20.
Fast det viktigaste är medgångarna. Jag, Amalia, ska få ha en egen häst - drömmen som jag har haft ända sedan jag var fem år. Det är den bästa medgången av alla!
När det blir kan jag inte säga, men jag kommer hålla er uppdaterade.
Puss♥
världens bästa!
Hästarna jag rider just nu;
Just nu rider jag två helt olika ponnyer. En rutinerad, och en väldigt orutinerad.
Vi börjar med Emma, min läromästare genom de två närmsta åren. Hon har gett mig så otroligt mycket och har nästan lärt mig allt inom hoppningen.
Självklart var ju inte allt frid & fröjd i början då jag red henne, hon var... ärligt talat hemsk. Innan & efter små sockerbitshinder fick jag inte stopp på henne. Hon bara sprang iväg. Och jag drog nästan sönder hennes stackars mun för att få stopp på henne. Jag red ju inte speciellt bra då, men det fanns heller inget annat sätt. Vi var alldeles för många hästar på en för liten yta, så hon var helt enkelt tvungen att lära sig att man inte ska springa iväg så.
Visst, man kan alltid diskutera om det var rätt att dra i hennes mun, men jag var livrädd då. Hon har slutat springa nu, och jag vet hur jag ska rida henne, men minnen från hur det sög i magen av rädsla då hon sprang iväg och jag inte hade någon kontroll sitter fortfarande kvar i huvudet.
Har hon några negativa sidor undrar ni säkert. Jag tycker ibland att hon kan bli för självständig när vi hoppar, att hon bara tar bettet och springer iväg utan att lyssna på mig. Bara på träningar, på tävlingar blir jag alldeles för nervös och då smittar det av sig på henne - vi behöver lite mer rutin helt enkelt. Dessutom har hon världens problem med att hamna i rätt galopp efter hindrena, det är säkerligen också mitt fel men på en sådan rutinerad häst... Jaja.
De positiva sidorna är många! Hon ger oftast alltid allt på träningar, och är en så otroligt stadig häst. Det är bara tre gånger hon dummat sig, någonsin, på dessa två år. Dessutom så är vi verkligen så tighta nu, jag vet precis ofta hur hon vill ha det. Vi kan liksom dela med oss av ansvar - vissa hinder bestämmer hon över, andra gör jag. Det kan jag känna på henne, och då litar jag 110% på henne, och det är så vi har blivit så samspelta.
Tyvärr kommer jag inte kunna rida Emma så mycket mer, för jag börjar växa ur henne.
Det är där 'lilla' Guldis kommer in. Gulding (Gule Gunnar som han även kallades) är sex år och nyss tillkommen till ridskolan, han kom i somras. Honom har jag sett väldigt mycket av, har varit med på mycket av hans s.k 'resa'. Absolut inte så mycket jag har velat, men det är så kul att jag själv ska få vara med och utbilda honom!
Jag red honom lite i November/December och då funkade inte mycket... Han var hastig, knasig, kunde inte galoppera rätt, och jag ville absolut inte rida honom. Så jag sade helt enkelt stopp och bytte häst.
Nu rider jag honom igen, varannan lektion i hoppningen, och varje gång i dressyren. Och herregud vad jag älskar honom!
Jag älskar att rida hästar som är unga och gröna, som man verkligen känner lär sig efter en själv tillslut. Det kommer bli en riktig egoboost att se honom utvecklas! Eftersom att jag inte ridit honom så länge än kan jag inte säga riktigt vad han har för dåliga/bra sidor.
Mål med Emma:
* Få ännu mer rutin, kanske åka ut och tävla nu under våren? Inte jag som bestämmer det tyvärr, men det skulle vara sjukt kul!
* Fortsätta hålla det tempot uppe som vi har, börja hoppa aningen högre & få lite mer kontroll
* Få mer koll på galoppen
Mål med Gulding:
* Ha kul!
* Vi ska bli mästare på studs
* Han ska kunna gå över en bom i trav utan att tro att det är ett högt hinder
* hoppa sextio bana (ett ganska högt mål, men något måste man ju kämpa för!)
Vi börjar med Emma, min läromästare genom de två närmsta åren. Hon har gett mig så otroligt mycket och har nästan lärt mig allt inom hoppningen.
Självklart var ju inte allt frid & fröjd i början då jag red henne, hon var... ärligt talat hemsk. Innan & efter små sockerbitshinder fick jag inte stopp på henne. Hon bara sprang iväg. Och jag drog nästan sönder hennes stackars mun för att få stopp på henne. Jag red ju inte speciellt bra då, men det fanns heller inget annat sätt. Vi var alldeles för många hästar på en för liten yta, så hon var helt enkelt tvungen att lära sig att man inte ska springa iväg så.
Visst, man kan alltid diskutera om det var rätt att dra i hennes mun, men jag var livrädd då. Hon har slutat springa nu, och jag vet hur jag ska rida henne, men minnen från hur det sög i magen av rädsla då hon sprang iväg och jag inte hade någon kontroll sitter fortfarande kvar i huvudet.
Har hon några negativa sidor undrar ni säkert. Jag tycker ibland att hon kan bli för självständig när vi hoppar, att hon bara tar bettet och springer iväg utan att lyssna på mig. Bara på träningar, på tävlingar blir jag alldeles för nervös och då smittar det av sig på henne - vi behöver lite mer rutin helt enkelt. Dessutom har hon världens problem med att hamna i rätt galopp efter hindrena, det är säkerligen också mitt fel men på en sådan rutinerad häst... Jaja.
De positiva sidorna är många! Hon ger oftast alltid allt på träningar, och är en så otroligt stadig häst. Det är bara tre gånger hon dummat sig, någonsin, på dessa två år. Dessutom så är vi verkligen så tighta nu, jag vet precis ofta hur hon vill ha det. Vi kan liksom dela med oss av ansvar - vissa hinder bestämmer hon över, andra gör jag. Det kan jag känna på henne, och då litar jag 110% på henne, och det är så vi har blivit så samspelta.
Tyvärr kommer jag inte kunna rida Emma så mycket mer, för jag börjar växa ur henne.
Det är där 'lilla' Guldis kommer in. Gulding (Gule Gunnar som han även kallades) är sex år och nyss tillkommen till ridskolan, han kom i somras. Honom har jag sett väldigt mycket av, har varit med på mycket av hans s.k 'resa'. Absolut inte så mycket jag har velat, men det är så kul att jag själv ska få vara med och utbilda honom!
Jag red honom lite i November/December och då funkade inte mycket... Han var hastig, knasig, kunde inte galoppera rätt, och jag ville absolut inte rida honom. Så jag sade helt enkelt stopp och bytte häst.
Nu rider jag honom igen, varannan lektion i hoppningen, och varje gång i dressyren. Och herregud vad jag älskar honom!
Jag älskar att rida hästar som är unga och gröna, som man verkligen känner lär sig efter en själv tillslut. Det kommer bli en riktig egoboost att se honom utvecklas! Eftersom att jag inte ridit honom så länge än kan jag inte säga riktigt vad han har för dåliga/bra sidor.
Mål med Emma:
* Få ännu mer rutin, kanske åka ut och tävla nu under våren? Inte jag som bestämmer det tyvärr, men det skulle vara sjukt kul!
* Fortsätta hålla det tempot uppe som vi har, börja hoppa aningen högre & få lite mer kontroll
* Få mer koll på galoppen
Mål med Gulding:
* Ha kul!
* Vi ska bli mästare på studs
* Han ska kunna gå över en bom i trav utan att tro att det är ett högt hinder
* hoppa sextio bana (ett ganska högt mål, men något måste man ju kämpa för!)
ridning fredag/lördag
Bilderna är från i lördags.
Hoppning, Fredag, 19.00-20.00, Anette
Emma
Alltså, jag gick in för den här ridlektionen med 0%'s självförtroende efter att ha sett Ella rida Emma grymt dagen innan. Det var lite snirkelsnorkelvägar och så vidare, det gick faktiskt bra. Vi hoppade på volterna, först liggande sockerbit och sedan en stående, ibland gick det skitdåligt verkligen och vi slog i bommen några gånger. Andra gånger gick det perfekt och var rätt galopp hela tiden och så vidare, då var jag jättenöjd! Sedan red vi en liten bana, hon skötte sig tipptopp och vi rev inte en enda gång, slog inte ens i en bom. Hon ökade inte ens farten som hon brukar göra.
Dressyr, Lördag, 10.00-11.00, Åsa
Emma
Gick faktiskt jättedåligt idag, Åsa tjatade jättemycket på min hand + sits som verkligen inte var bra! Innerskänkeln skulle fram, ryggen skulle sträckas upp och tummen skulle vara riktad uppåt. Det gick verkligen inte för mig, kroppskontrollen var usel igår. Men Emma var fin! Riktigt mysig ibland, dock så hade vi några problem och ibland var hon seg eller springig, inte sådär.. jämn som hon var under fredagslektionen. Men det är bara att kämpa på, jag har bestämt mig för att utvecklas som fan på henne nu!
ringorm!
Nu är det ringorm i stallet och det gör allting så mycket krångligare. Hängde med när Olli och Liam skulle rida på Gulding och Billy på bilderna här ovan. Är inte så jättenöjd med dem, menmen.
Kommer inte kunna rida ikväll och det har blivit massor med ändringar - men det tar jag imorgon. För ikväll ska jag på galamiddag.
Kram!
I'm always by your side
Miss our times
Miss our love
Miss our times
Now they're above
Above the sky,
Above the night
Like the stars
Like the fights
I'm always by your side
Trough rain
Trough pain
Trough love
Trough things that will keep us apart
But I'm always by your side
A dance
Just for us
Keep tellin' me
It's you I trust
I'm always by your side.
vi drar hit, vi drar dit, vi har hela världen - framför oss
Var i stallet idag, fick rida Kalle. Han är tydligen min nya ponny nu...? Nice i alla fall! I onsdags, som jag inte har berättat, red jag Mistral och det gick jättebra - men jag vill ha tillbaka min Eeema. Saknar henne sjukt och det är inte kul utan henne!
Lovar att blogga bättre. Lovar. Kram!
tomorrow i'll be gone
saknar våra tider älskling.
Var i stallet igår, pysslade med Jack en stund innan jag var tvungen att åka hem för att jag hade så ont i magen. Ska dit idag igen och rida, kanske blir det Emma eller någon utav de nya. Skolan har dragit igång igen och jag är ganska nöjd med nya klassen men väldigt trött när jag kommer hem på dagarna trots att vi slutar innan tolv...
Hare göttis folks!
fredagen och lördagen i stallet
Michan cyklar på Liams cykel. (den enda bilden jag hade från denna tokiga dag)
Hann inte blogga igårkväll, var alldeles för trött. Jag skrittade ut på lilla Emma eftersom hennes ryttare inte kom och hon är redan helt väck i munnen. Synd tycker jag, för ett tag var hon jättefin. Skrittade framme vid Åsa och vi snackade om allt mellan himmel och jord.
Idag var jag också i stallet, redan vid nio. Fick Cappuchino i min PS:a (ponnyspecial) och han var ju nice. Dock inte riktigt någon häst för mig, menmen. Vi satt 'barnvakt' åt Liam som tog Michans sko och sprang iväg. Sedan jagade han oss med sin cykel och Michan fick cykla. Haha, vi är så busiga!
Jag och Michan red sedan ut extra, fick sötnosen Kalle. Han är ju så söt och knäpp så man bara smälter. Han vart finis men antydde på att skicka iväg mig i början, haha.
Träffar antagligen Michan nu snart, vi flummar säkert massa. Haha. Som vanligt.
Kram!
gårdagens skrittpass
jag och eloge i mitten, gammal bild!
Igår blev det två pass, trots att jag bara skulle rida ett. Skötte Jack massa, blev 40 skrapor (dock inte för att skryta, men jag är liiite stolt?!) och jag försökte ge honom jordgubbar men det ville han inte ha. Haha! Sen kom Ankan och frågade om jag kunde rida någon annan istället för Emma, då svarade jag att det var okej. Hon kom lite senare och sa att om jag red Pytte en sväng i skogen med Michans grupp så kunde jag rida i hoppgruppen också. Pytte var tjockis och jag fick en kudde att sitta på för hennes vassa rygg, men ändå. Faktiskt har hon blivit jättefinis sedan jag red henne för typ hundra år sedan. Dessutom är hon så ful att hon blir riktigt söt.
Sedan fick jag Eloge, den gammelgubben. Han var så snäll så och jag och Michan pratade nästan hela tiden. Haha, vi är för roliga alltså!
I höst blir det lite wierd med hoppningen och dressyren, nu rider jag tydligen i två specialer? Utan att veta om den ena själv. Haha, dagens chock verkligen. 'Amalia, du vet att du rider i ponnyspecial på lördagen va?' 'Eh, nej, det gör jag inte.' 'Jo, det gör du faktiskt.'
Jag trodde jag skulle dö, herregud. Så vi får se hur det går på lördag.
Ikväll kikar jag förbi stallet, mamma ska rida. Pussar nog lite på Jack också.
Kram!
det är över nu
Tider har passerat men de är samma jag idag
och jag vaknar varje dag och frågar mig själv mår du bra
Tiden passerar snabbt men ingenting jag kan komma ikapp
Men tackar ändå livet för dom stunderna som jag haft
Jag tänker tillbaka men drömmar är få
blickar mot himlen och fyller mitt mål
Vägen tar slut men jag fortsätter att gå.
äntligen drar det igång igen!
idag ska jag rida. på min emmabebis förhoppningsvis. vi ska bara skritta igång ponnyerna, men det gör absolut ingenting för nu vet jag att höstterminen är här. det betyder hårdsatsning på skola och stallet, jättekul för nu har jag bestämt det själv.
det gäller bara att orka med nu också, och inte falla tillbaka i lathet och inte orka med något.
hare pussis, för dä ska jag.
bildbomb? nai
min ponny sov å jag... drev?
hah. kul dag i stallet dårå. kom dit å hästen var grå. skämtar absolut inte. det blev 35 ryktskrapor samt att jag hann med och göra ren hans (igår nya, blåa) gråprickiga grimma, spiltar, fönstret (som blir morgondagens slitgöra.. igen) och massor med annat. hade jättekul, med mig själv! och lilla jack dårå som mest stod och sov och tyckte det var jättemysigt att bli ryktad.
imorgon ska jag rida, å det är nais! har längtat så.
nu ska jag äta hamburgare, pussen.
ny spiltplats
jag och jackieboy i vintras, hemsk sitsbild.
jack har flyttat. bara några spiltor bort men det gör redan skillnad. mittemot donna, så jag och michan får massa att prata om och så. hoppas han stannar där föralltid bara.
jag skötte massor igår, smörjde, gjorde ren hans spilta och fönstret han fick. riktigt nice ju. sen skulle han gå och då hade jag varit där i två timmar utan att knappt märka det. så jag cyklade hem tillsammans med söta lilla michan å träffade på några utan hennes boyfriends.
idag ska jag till stallet en stund också, kanske pyssla lite med emma och jack och smörja. samt fortsätta ta bort spindelnät i jacks fönster. bästa kommentaren var ju igår 'gud vad bra att han får ett fönster! nu kan han titta ut på en... betongvägg.'
hah. jag är så rolig! :D
hare göttis, för dä ska jag!
på finaste runt galoppbanan
jag och emma sista gången innan sommaren
trots att jag var sjuk blev jag uppslängd på lilla emma när 'den gula', 'skäcken' och Billy skulle ut och rastas. jag fick rida tät, kulkul. emma vart spänd men finis i alla fall, gillar den ponnyn som om den var min egen.
sen kastade jag upp några ryttare på småponniersarna innan jag stack hem för att fortsätta rensa på mitt rum. ikväll ska jag lägga mig tidigt så jag är pigg och frisk tills imorgon då jag ska iväg och sköta jackenmums. riktigt nice väder det är här i stockholm, tycker ni inte? otroligt kul när det bara är grått och trist och hotar med att regna hela tiden!
men, nu ska jag inte vara sådan.
kramis!
'tung' arbetsdag
fota inget idag, men lägger upp en bild från igår på kelly och klara. hoppas det var ok!
nä, snarare fett med mys!
drog till stallet, ema skulle egentligen me mig å michan men så blev de intää. så jag och segproppen åkte själva, hah, hon ä ba för söt.
när vi kom till stallet gjorde vi typ ingenting, fanns inte så mke å göra. vi dusha smulan å tog in hästar, mer vare inte. sen fick vi rida :D
blev tjockisen sture först, nådde ändå nästan runt me benen runt hans tjockismage. det gick braa, han var snellis men gick inte å stanna. samt att han körde slalom för att käka, haha, den lilla söta fetgrisen! sen blev det emmaaa, hon vart jättepigg när jag skulle sitta upp och började gå när jag låg på mage över ryggen på henne?!
haha, smidigtsmidigt! men hon chocka mig totalt, för såfort jag tog i henne gick hon på tygeln nästan, asso, nästan i lod och det är grymt för att vara den ponnyn. blev jätteglad! :D
sen vart det direkt ut på jack som var benig som jag vet inte vad. inte mjukt kan jag säga! men ändå, att sitta på honom först är otroligt grymt.
imorgon blev det STHLM Equestrian HorseGames, massor med foton alltså.
kram!
Bella's back!
Pytte och Kelly blir dushade...
Dagen spenderades i stallet med Michan, Elin och Emma som kikade förbi samt några fler människor. Kul! Mitt uppdrag var att dusha hästar, så mina skor är bruna och blöta nu. Niiiiice! Bella var tillbaka, men jag blev bara ledsen och gick in och gav henne en liten kram. Klarar inte mer nuuuuuu.
Ställde mig och ryktade en stund på Emma också, hon har tappat muskler. Massa! Och var jättestirrig. Tre nya hästar också, en skäck som liknar Delicato, en isabell som liknar Honeyball (i Gränna). Jag och Michan hade jättekul åt det, haha. Sedan var det också en svart med höga strumpor och bläs som var så söt att jag bara ville ha den.
Imorgon drar jag iväg tidigt på morgonen med Michan, ska bli sjukt kul för då ska jag riiiiida! :D
Hare göttis!
they say memories are golden
Vid den här tiden förra veckan satt jag till häst ute i de Småländska skogarna, kanske var vi påväg tillbaka för att rykta hästarna och sedan släppa ut dem i hagen. Det var inte alls länge sedan, och armarna bara längtar efter att få fortsätta rykta och bära sadlar. Det är verkligen en sak i livet jag saknar.
Somrarna i gränna.
