trippelbarr

Just nu rider jag två helt olika ponnyer. En rutinerad, och en väldigt orutinerad.

Vi börjar med Emma, min läromästare genom de två närmsta åren. Hon har gett mig så otroligt mycket och har nästan lärt mig allt inom hoppningen.

   Självklart var ju inte allt frid & fröjd i början då jag red henne, hon var... ärligt talat hemsk. Innan & efter små sockerbitshinder fick jag inte stopp på henne. Hon bara sprang iväg. Och jag drog nästan sönder hennes stackars mun för att få stopp på henne. Jag red ju inte speciellt bra då, men det fanns heller inget annat sätt. Vi var alldeles för många hästar på en för liten yta, så hon var helt enkelt tvungen att lära sig att man inte ska springa iväg så.
   Visst, man kan alltid diskutera om det var rätt att dra i hennes mun, men jag var livrädd då. Hon har slutat springa nu, och jag vet hur jag ska rida henne, men minnen från hur det sög i magen av rädsla då hon sprang iväg och jag inte hade någon kontroll sitter fortfarande kvar i huvudet.
   Har hon några negativa sidor undrar ni säkert. Jag tycker ibland att hon kan bli för självständig när vi hoppar, att hon bara tar bettet och springer iväg utan att lyssna på mig. Bara på träningar, på tävlingar blir jag alldeles för nervös och då smittar det av sig på henne - vi behöver lite mer rutin helt enkelt. Dessutom har hon världens problem med att hamna i rätt galopp efter hindrena, det är säkerligen också mitt fel men på en sådan rutinerad häst... Jaja.
   De positiva sidorna är många! Hon ger oftast alltid allt på träningar, och är en så otroligt stadig häst. Det är bara tre gånger hon dummat sig, någonsin, på dessa två år. Dessutom så är vi verkligen så tighta nu, jag vet precis ofta hur hon vill ha det. Vi kan liksom dela med oss av ansvar - vissa hinder bestämmer hon över, andra gör jag. Det kan jag känna på henne, och då litar jag 110% på henne, och det är så vi har blivit så samspelta.

   Tyvärr kommer jag inte kunna rida Emma så mycket mer, för jag börjar växa ur henne.

   Det är där 'lilla' Guldis kommer in. Gulding (Gule Gunnar som han även kallades) är sex år och nyss tillkommen till ridskolan, han kom i somras. Honom har jag sett väldigt mycket av, har varit med på mycket av hans s.k 'resa'. Absolut inte så mycket jag har velat, men det är så kul att jag själv ska få vara med och utbilda honom!

   Jag red honom lite i November/December och då funkade inte mycket... Han var hastig, knasig, kunde inte galoppera rätt, och jag ville absolut inte rida honom. Så jag sade helt enkelt stopp och bytte häst.
   Nu rider jag honom igen, varannan lektion i hoppningen, och varje gång i dressyren. Och herregud vad jag älskar honom!
   Jag älskar att rida hästar som är unga och gröna, som man verkligen känner lär sig efter en själv tillslut. Det kommer bli en riktig egoboost att se honom utvecklas! Eftersom att jag inte ridit honom så länge än kan jag inte säga riktigt vad han har för dåliga/bra sidor.

Mål med Emma:
* Få ännu mer rutin, kanske åka ut och tävla nu under våren? Inte jag som bestämmer det tyvärr, men det skulle vara sjukt kul!
* Fortsätta hålla det tempot uppe som vi har, börja hoppa aningen högre & få lite mer kontroll
* Få mer koll på galoppen

Mål med Gulding:
* Ha kul!
* Vi ska bli mästare på studs
* Han ska kunna gå över en bom i trav utan att tro att det är ett högt hinder
* hoppa sextio bana (ett ganska högt mål, men något måste man ju kämpa för!)