vad hände?
Jo, det ska jag berätta för er.
Som vissa vet har min mamma haft ett väldigt stort hästintresse nästan halva sitt liv. Hon är ingen 'det räcker med ridskola'-människa, precis som oss stalltjejer har hon också drömt om en egen häst. Ända sedan jag var nio har hon sagt att "Snart kommer hästen, snartsnartsnart!"
Då var jag alldeles för liten för att ha egen häst egentligen, men nu håller drömmarna på att slå in. En komplicerad historia har gjort att det inte är så enkelt som det skulle kunna ha varit, mamma skadade sig för sex år sedan och opererade sig nu i vintras så att hästdrömmarna har stått och trampat i hallen, i princip. Men nu är det snart dags, kanske är jag nästa höst ägare till världens finaste häst?
Att ha två bloggar har varit alldeles för slitsamt, och eftersom att mitt stalliv är alldeles för litet utbrett i veckan pga handbollen osv, så valde jag att sluta blogga här. Men! Då hästletandet är på gång, och då jag och mamma väl skaffat våran egen havremoppe, så ska bloggen börja uppdateras igen. Mer som en träningsdagbok osv, men det ska ändå bli så kul!
Dock kommer jag vara tvungen att ge upp mycket i och med hästen. Det blir ingen handboll, ingen mer ridning på Vällingby (... kan knappt kommentera det där. Jag har ridit på Vällingby i nu nio år. Det är hemma för mig. Och att det nu finns ett slut, snart inom räckhåll, gör faktiskt ont), det kommer bli allt mindre 'det här önskar jag mig i julklapp' osv och ännu mer stress än vad det är nu. Det kommer vara stora motgångar eftersom att vi kommer köpa en häst som säkert väger mer än 500-600 kg mer än mig och att gå från c-ponny till stor häst blir en utmaning. Jag kommer få lämna min så kallade höjdskräck (ja, jag är faktiskt lite höjdrädd) och börja hoppa hinder på 1.20.
Fast det viktigaste är medgångarna. Jag, Amalia, ska få ha en egen häst - drömmen som jag har haft ända sedan jag var fem år. Det är den bästa medgången av alla!
När det blir kan jag inte säga, men jag kommer hålla er uppdaterade.
Puss♥
världens bästa!
Som vissa vet har min mamma haft ett väldigt stort hästintresse nästan halva sitt liv. Hon är ingen 'det räcker med ridskola'-människa, precis som oss stalltjejer har hon också drömt om en egen häst. Ända sedan jag var nio har hon sagt att "Snart kommer hästen, snartsnartsnart!"
Då var jag alldeles för liten för att ha egen häst egentligen, men nu håller drömmarna på att slå in. En komplicerad historia har gjort att det inte är så enkelt som det skulle kunna ha varit, mamma skadade sig för sex år sedan och opererade sig nu i vintras så att hästdrömmarna har stått och trampat i hallen, i princip. Men nu är det snart dags, kanske är jag nästa höst ägare till världens finaste häst?
Att ha två bloggar har varit alldeles för slitsamt, och eftersom att mitt stalliv är alldeles för litet utbrett i veckan pga handbollen osv, så valde jag att sluta blogga här. Men! Då hästletandet är på gång, och då jag och mamma väl skaffat våran egen havremoppe, så ska bloggen börja uppdateras igen. Mer som en träningsdagbok osv, men det ska ändå bli så kul!
Dock kommer jag vara tvungen att ge upp mycket i och med hästen. Det blir ingen handboll, ingen mer ridning på Vällingby (... kan knappt kommentera det där. Jag har ridit på Vällingby i nu nio år. Det är hemma för mig. Och att det nu finns ett slut, snart inom räckhåll, gör faktiskt ont), det kommer bli allt mindre 'det här önskar jag mig i julklapp' osv och ännu mer stress än vad det är nu. Det kommer vara stora motgångar eftersom att vi kommer köpa en häst som säkert väger mer än 500-600 kg mer än mig och att gå från c-ponny till stor häst blir en utmaning. Jag kommer få lämna min så kallade höjdskräck (ja, jag är faktiskt lite höjdrädd) och börja hoppa hinder på 1.20.
Fast det viktigaste är medgångarna. Jag, Amalia, ska få ha en egen häst - drömmen som jag har haft ända sedan jag var fem år. Det är den bästa medgången av alla!
När det blir kan jag inte säga, men jag kommer hålla er uppdaterade.
Puss♥
världens bästa!
