♥
Jag kom och tänka på en sak. Jag har alla mina åtta år till häst ridit på samma ridskola, och då är det svårt att få möjligheten att få lära känna ponnysarna bättre. Visst vet jag vem som är sur i boxen/spiltan, vem som bråkar med vem när de ska få mat osv. Jag vet vilka som kan tjura när man ska spänna sadelgjorden eller som inte vill stå still. Ändå har jag fått chansen att lära känna några ponnyer bättre...
Det är tre hästar på ridskolan som jag känner/ har känt på riktigt. Bella, Emma & Gulding. Vilka möjligheter jag har/ har fått på dem! Bella var min hopponny som bara var min. Det fanns ingen annan än jag som ville och orkade rida. Hon och jag, det var vi genom allt. Emma, världens snällaste och trognaste häst som jag älskar just för att hon tog mig tillbaka till hoppningen. Hon har blivit så duktig nu. Världens perfektaste häst!
Och Gulding. Jag ser så mycket Bella i honom. Och det gör mig uppriktigt glad att sätta mig på honom och rida ett pass som går superbra, det är ren lycka som får mig att tro på en framtid.
Hästar är mitt liv. Jag älskar att rida, jag måste rida, annars mår jag inte bra. När jag sitter till häst eller är i stallet, släpper jag alla problem som jag tänkt på under dagen. Ridningen är mitt allt.
Det är tre hästar på ridskolan som jag känner/ har känt på riktigt. Bella, Emma & Gulding. Vilka möjligheter jag har/ har fått på dem! Bella var min hopponny som bara var min. Det fanns ingen annan än jag som ville och orkade rida. Hon och jag, det var vi genom allt. Emma, världens snällaste och trognaste häst som jag älskar just för att hon tog mig tillbaka till hoppningen. Hon har blivit så duktig nu. Världens perfektaste häst!
Och Gulding. Jag ser så mycket Bella i honom. Och det gör mig uppriktigt glad att sätta mig på honom och rida ett pass som går superbra, det är ren lycka som får mig att tro på en framtid.
Hästar är mitt liv. Jag älskar att rida, jag måste rida, annars mår jag inte bra. När jag sitter till häst eller är i stallet, släpper jag alla problem som jag tänkt på under dagen. Ridningen är mitt allt.
hästar är lycka
min förebild:
Edward Gal red ju säkert som ni vet Totilas, en utav mina drömhästar och uppnådde runt 91% med honom. Men jag beundrar inte honom för att han är så grymt duktig (vilket jag ju gör också egentligen), utan för att han har en sådan skön inställning till tävlandet och så vidare.
När han började komma upp på de högre nivåerna, gjorde han inte det för att bli jättebra, utan för att han ville lära sig avancerade dressyrmoment, just för att de var avancerade och han gillade utmaningar. Senare så ville han bli ännu duktigare bara för att kavaj och hög hatt såg så spännande och snyggt ut.
Jag gillar sådant. När man inte är ute för att bli världsbäst utan för att ha kul och ha roliga mål som kanske är svåra att uppnå, men som gör en nöjd i slutändan!
Dessutom, så tycker jag om honom så mycket just för att han har gått igenom så mycket då när Totilas togs ifrån honom, som stämmer in på mig och Bella.
Edward rule!
Däremot vet jag att jag aldrig kommer få sitta lika snyggt som honom, men vad gör det egentligen?
Snart är det dags för mig att sitta upp på Emma, vi ses imorgon förmodligen.
Kram!
Film ~ Hästar med problem
390 :- på Cavallus
Mamma hade beställt hem den här filmen, och jag och Elin stod och småflinade åt titeln lite i stallet. Yes, en film om hästar med problem? Kul!
Sarkasm ska inte tas ut i förväg, för den här filmen har lärt mig sjukt mycket. Den kanske ser lite gammaldags ut när man ser på den, men metoderna går att använda lika bra nu och det här är en film jag rekommenderar skarpt! Övningarna kanske jag själv inte har så mycket nytta av på Vällingby, men när man senare börjar fundera på att skaffa häst så är de här övningarna självklara för mig!
Åsikt - viktigt med bra händer
Bilderna är inte tagna utav mig utan framslumpade från Google. Ägaren/fotografen ombeds be mig ta bort bilden om det skulle vara nödvändigt.
Inom ridningen är våra händer det starkaste vi har. Och munnen är nog hästens viktigaste kroppsdel, everyway. Så varför finns det då folk som avsiktigt sitter och rycker hästarna i munnen när de inte lyssnar? För 99% av alla gångerna är det ryttarens fel och så sitter vi där och klagar över att 'Det fuuuuunkar inte!!!'.
Jag själv kan ta tag i Emmas mun ibland och be henne att lyssna, men det är då hon rusar iväg mot ett hinder, då jag inte bett henne att öka. Hon ska lyssna på mig. Men då får hon extra mycket kramar och klappar senare för att hon varit duktig och senare lyssnat på mina händer. För ibland behövs det att man säger till en gång under ett ridpass, så behövs det inte senare.
Hörde en så underbar sak i somras;
Många internationella ryttare har hemska händer, de sitter praktiskt taget med 20 centimeter mellan hästens hals och sina händer. Däremellan stramar tyglarna och bettet sågar hästen i munnen. Alla gör inte så, se på dressyrryttarna som får POÄNG för sina fina händer. I hoppning gäller det att komma över hindrena i en bra fart. Och då är det helt plötsligt inte riktigt harmoni mellan ryttare och häst som häller.
Händerna kan vi göra allt med. Vi kan skapa, vi kan lyfta, vi kan formulera oss. Det är det viktigaste vi har, även inom ridning. Men vem vill, egentligen, att ens häst helt plötsligt ska säga ifrån?
Se den här videon, oavsett tävlingsryttare, fritidsryttare, eller folk som bara gillar hästar.
Jag blir chockade över att dessa människor ens får ha en fot inne i hästvärlden.
