sådär, lite byte av häst - CHECK



Förlåt för att jag är sämst på att blogga och att jag åker till London imorn. Jag lovade mig själv att hålla den här bloggen levande - gjorde jag det? Näää... Misslyckat dirrekt.

Hoppningen rullar för mig och Emma, dock inte dressyren. Ärligt talat har jag nu gett upp med att rida henne, ingenting funkar verkligen och jag KAN INTE sitta ner i hennes galopp. Det gjorde mig galen för jag satt heller inte bra på henne, allting blev bara obalanserat... Så jag bad om att få byta häst för ett tag. Hitta min egen balans.

I fredags red jag Emma då, inte hoppning utan dressyr för Jennie. Sympatiserar grymt med henne, tillslut gick det riktigt bra i slutet och Emma gick lugnt, fint och sänkt. Jag är väldigt nöjd. 
   Igår red jag Jack. Kanske inte den jag förväntat mig att få rida, det blev alldeles för mycket fokus på hästens hals och tempo än på mig... Men det var otroligt nyttigt och lärorikt! Tillslut efter en skrittstund (dessför innan hade det gått jättebra!) så for hans hals upp igen och jag kunde inte för all koncentration i världen få ned den igen. Så Åsa spännde på honom gummisnodden och självklart går han som en klocka då.

Känns skönt att byta, som sagt har jag ridit Emma ett bra tag nu, och just då bara henne. Men samtidigt kommer hon vara min lilla ängel. Finns ingen bättre!

Underbar liten söt ponny!


Bella.

stor saknad.

Dressyrträning 16/10

Lördag, 10.00-11.00, Dressyr, Åsa
Emma
Det gick väl sådär, vi kämpade mot varandra ibland och det känns faktiskt som att jag behöver prova att rida en helt annan häst nu. Som.. Agge kanske? Eller Misse. Någon med skön sadel. För Emmas går knappt att sitta i längre, jag bara FLYGER i galoppen - ser ni på videorna noggrant här och i inlägget under så ser ni hur mycket jag flyger. Det går bara inte att sitta i den och mina ben åker framåt och jag sitter skitfult. Och det går inte framåt för oss i dressyren nu, har ju BARA ridit henne sedan lektionerna kom igång, varje fredag och lördag.
Jag gillar verkligen att rida henne men vi har börjat kämpa mot varandra och jag har så mycket fel i min ridning att jag verkligen behöver rida en toppenhäst nu som jag bara kan sitta på och tänka på hur jag själv sitter. Men vi får se hur det blir, har önskat en ponny (Wickevire är ju inte speciellt rutinerad men ändå...) till nästa gång men tror att jag får Emma ändå.

förra lördagens dressyrträning



Låter videorna tala, men ganska bra gick det :D

Film ~ Hästar med problem


390 :- på Cavallus

Mamma hade beställt hem den här filmen, och jag och Elin stod och småflinade åt titeln lite i stallet. Yes, en film om hästar med problem? Kul!
   Sarkasm ska inte tas ut i förväg, för den här filmen har lärt mig sjukt mycket. Den kanske ser lite gammaldags ut när man ser på den, men metoderna går att använda lika bra nu och det här är en film jag rekommenderar skarpt! Övningarna kanske jag själv inte har så mycket nytta av på Vällingby, men när man senare börjar fundera på att skaffa häst så är de här övningarna självklara för mig!

youtubekanal!

Yesyes, jag lägger här upp alla filmer som filmats utav kära Elin, oftast, jättebra. Eller hur? Ni får filmerna från hoppträningstävlingen, nice huh?

Sätt på låten och lyssna medan ni ser på filmerna, hinner låten sluta så sätter ni bara på den igen. Right? Great.

upp men ner fast ändå uppåt?

Hoppning, Fredag, 10.00-11.00, Anette
Emma
I början bara flöt allt! Hon gick bra framåt för skänkeln och var bra över bommarna, och vi red en liten bana med mycket galopp. Första gången i ena varvet gick det perfekt, jag orkade hålla om med skänklarna men ändå ta tillbaka henne. Sedan andra gången bara... nä, då orkade jag inte och det blev avbrott och fel galopp och så vidare. Jag blev trött helt enkelt och Emma la också av. På slutet så red vi över bommarna på en volt, i början gick det inte bra men sedan gav jag det sista jag kunde och försökte hålla ihop henne, vilket faktiskt funkade och vi flöt på grymt bra över bommarna!

kategorier

Här hittar ni alla hoppträningar, och här alla dressyrträningar. Bara så att ni vet, har ändrat lite i kategorierna så att ni vet var ni hittar allt osv. Ikväll sitter jag på Emma och hoppar great, har hittat en jättefin ponny jag skulle vilja provrida men den är för långt bort... Åh.

i love you all alone





Bilderna är fotade utav Emelie.

Känns så konstigt att vi nog inte träffas i sommar. Att det nog inte blir Amalia och Aliss och att... Jag bara älskar dig. Bästaste hästen!

favoriter inom hästkategorin


VM i Lexington

Tråkigt utan RGB (Rolf Göran Bengtsson) som åkte ut i Semifinalen, men nu är det fyra olika finalister på väldigt fina hästar.


 

(klickbara)

Banan (runt 150-hinder) har många galoppsträckor, 10 hinder, men åtta ‘delar’, den sista delen är en trekombination. Banan är i mina ögon inte speciellt svår, men sista kombinationen kan nog svida i hästens ben vilket kan göra att det blir tydligare vilka ryttare som är duktiga och vilka som inte är det. ’Krimskrams’ med blommor på banan gör att man inte kan ta vägarna hur som helst, utan svängarna kan bli lite kantiga, vilket också sätter ryttaren och hästens böjlighet på prov.

 

Ryttarna byter häst efter första rundan, som de rider på sin egen häst. Det blir fyra rundor för hästarna – svårt alltså för den sista ryttaren på hästen!

 

Abdullah Al Sharbalty på Seldana Di Campalto har bara ridit stoet i två månader. Det är inte något speciellt snabbt och hetsigt sto utan hon går mer lugnt. Tredje hindret skramlar till när Seldana går i med framhovarna. Hon tar ganska långa, luftiga språng över hindrena, verkar vara en lugn och ganska stabil häst. Men också ganska blek, dock rider Abdullah henne väldigt bra och rundan verkar gå finfint.

   Men, inför andra hindret i trekombinationen gör Abdullah ett sådant misstag! Första hindret glider de över, och får då en ganska kort inridning mot det andra hindret, vilket gör att Abdullah tar tillbaka Seldana och då kommer hon lite i bakvikt. De river det hindret och kommunikationen mellan häst och ryttare brister inför sista hindret och Seldana hoppar av alldeles för långt bort från hindret, varmed två bommar ryker. Abdullah och Seldana kommer in på 56.93 med åtta fel, och som första ekipage hamnar de på första plats.
 

Rodrigo Pessoa på HH Rebozo, en utav mina egna favoriter. Jag tycker Rodrigo rider utmärkt och jag hoppas starkt på honom nu i VMfinalen! Rebozo är en hingst på tio år, har sett honom någon gång och då tyckt att han hoppar ganska bra och har ett runt språng. Men på tredje hindret, samma hinder som Abdullah rubbade till lite, råkar Rebozo peta till hindret, och det faller bakåt, långt efter att ekipaget galopperat förbi. Synd! De flyter förbi resten utav hindrena och gör det strålande över trekombinationen, tråkigt med nedslaget dock på tredje hindret. Han rider något långsammare än Abdullah och kommer in på 57.39 med fyra fel. Han hamnar på första plats än så länge.

 

Philippe Le Jeune på Vigo D’Arsouilles har jag aldrig sett förut, men ojojoj vilken fin häst! Hur mycket muskler som helst, så bara vid första åsynen kändes det som att det skulle gå vägen för detta ekipage. Det är en väldigt duktig häst för att vara dess första VM, han har en fin uppbyggnad och lång, ökad galopp. Den hoppar faktiskt lite som min Emma, i alla fall i dyket efter hindret. Precis som jag trodde så går det bra för dem, noll fel och tiden 57.00 och det blir alltså en förstaplacering inför sista ryttaren.
 
Eric Lamaze på Hickstead, en väldigt fin häst med ganska ryckig galopp, men som har mycket framåtdriv och söker hinder bra, griper tag i det som kommer i dess väg och har en väldigt stark hoppstil. Det går otroligt fort för Eric och Hickstead, de bara flyter fram på banan och sådant gillar jag, jag gillar att hästen fräser på och har mycket vilja, att den vill framåt, så Hickstead är nog favoriten i den här tävlingen. De kommer in på 56.57 med noll fel, dock inte så mycket snabbare än Abdullah på sin Seldana. Eric och Hickstead hamnar på första plats än så länge.

 


Nu byter ryttarna hästarna mellan sig, och först ut är Rodrigo Pessoa på Abdullahs Seldana Di Campalto. Men hästkunnigheten tryter! Vilka hästskötare är det som hjälper till egentligen? Seldana sparkar omkring sig vid spänning av sadelgjorden och både Rodrigo och människor runtomkring som försöker hjälpa till är nära av att träffas av hästens hovar. Inte dåligt utav hästen, utan av hästskötarna runtomkring som knappt verkar ha någon erfarenhet. Tillslut kommer Rodrigo upp och rider fram lite på Seldana, det ser ganska bra ut, lugnt och stadigt. Rodrigo ligger nu på tredje plats och behöver rida felfritt för att komma upp någonstans i placeringarna.

   De kommer runt utan fel på tiden 55.87, alltså lite mer än en sekund snabbare än Abdullah. Enligt min åsikt rider Rodrigo Seldana så mycket bättre, det är en häst för honom och jag är lite chockad över att hästens egen ryttare rider henne sämre än en helt ny människa.



Philippe Le Jeune sitter nu på Rodrigos häst, Rebozo, och på framridningen ser det väldigt bra ut. Han sitter ganska tungt i sadeln. Appropå sadlar! Alla får rida med sin egen sadel, men betsel och träns tillhör hästen. Det går lite långstamt för Philippe och han gör mycket halvhalter så Rebozo inte kan springa iväg – säkert för att de ska komma runt nolla – vilket de gör. Tiden blir 58.11. Han hamnar etta än så länge.



Eric Lamaze sätts på Vigo D’Arsouilles, en utav mina favorithästar, och på framridningen ser det jämnt och lugnt ut. Vigo är lite klumpig i sin galopp, inte sådär rivig och fräsig som Hickstead. Än så länge har ingen petat någon bom, vilket förvånar mig. Eric och Vigo missförstår varandra ibland och det blir lite korsgalopp och de rör vid några bommar, i trekombinationen hade han rikligt med tur! Många bommar lät väldigt ljudligt när Vigo touchade dem. Ekipaget kommer in efter en hygglig runda som nolla, på tiden 59.41, långsammast hittills.
 


Abdullah Al Sharbatly sätts på Hickstead, och av det man fick se på framridningen så kan detta bli spännande – på ett negativt sätt. Har de otur så petar de några bommar i bara farten tror jag. Det går otroligt for på banan, Abdullah får hålla i Hickstead ordentligt men Hickstead är så otroligt duktig! De går in som nolla på tiden 53.21, snabbast idag! Hickstead, vilket häst alltså, har aldrig sett något så kvickt och duktigt i hästväg på läääänge. Men Abdullah red honom inte speciellt bra och när de rider ut från banan skenar Hickstead iväg.


Philippe Le Jeune sitter på Seldana, och detta kan bli spännande! Philippe har ju Vigo, och Seldana är lite mer höjd, och snabbare i fötterna, så denna kombination kan bli spännande. Än så länge är Philippe felfri. Det går mjukt fram för ekipaget och de kommer in på 56.13 på noll fel. Det förvånar mig att de andra ryttarna rider Seldana bättre än Abdullah.


Eric Lamaze ska rida Rebozo. Rebozo rids på ett bettlöst träns och det går ganska lugnt fram, inte något att höja ögonbrynen över riktigt. Men i trekombinationen får han ett nedslag och ett tidsfel, de kommer in på 60.47. Vilken besvikelse, Eric Lamaze var felfri innan och jag trodde faktiskt att han skulle fortsätta hålla nollan.


Abdullah Al Sharbatly sätts på Vigo, och jag är faktiskt lite nervös inför detta ekipage. Jag vill gärna att det går vägen, mest för Vigos och Philippes skull, för Vigo står mig nu varmt om hjärtat i både sin hoppstil och sin fina galopp. Abdullah galopperar på honom lite och det ser jämnt ut, hans första runda på Seldana med åtta fel var nog bara på grund av nervositet.

Noll fel på tiden 55.95.


Rodrigo Pessoa sätts på Hickstead. Och detta blir spännande, för här har vi nu min favorithäst och favoritryttare i detta VM. På framridningen går det lugnt, går det lika lugnt på banan är jag förvånad och imponerad eftersom att Hickstead verkar vara en häst med gasen i botten. Så fort inne på banan går det fort, men Rodrigo rider honom bra och håller honom tillbaka, ändå så ser det lite pressat ut och motarbetat, inte alls lika jämnt som för Eric.

Noll fel på tiden 56.38.


Eric Lamaze rider nu Seldana. Seldana är ett storgalopperat sto och hoppar lugnt nu, jämnt och fint och väntar på ryttaren. Men i trekombinationen på första hindret åker en bom, till allas chock eftersom att det gått så bra. Seldana kom för lågt upp över hindret och orkar inte riktigt hoppa upp sig.

Fyra fel på tiden 56.35.


Abdullah Al Sharbatly sitter på Rebozo. Spänningen är stor och det är osäkert, vem ska vinna och vem ska vara den sluge räven i tävlingen? Abdullah gasar på Rebozo, trots att det säkert är lite segt i benen för hästen nu. Trekombinationen är ju här den svåraste delen av banan.

Noll fel på tiden 55.95, vilket ger honom en tredjeplats än så länge! Jag är dock inte så imponerad av hans ridning.
 

Rodrigo sitter på Vigo. Också spännande eftersom att Vigo är lite tung, men det ser bra ut på framridningen. Dock är det alltid så – framridningen behöver inte vara resultatet på hela tävligen. Rodrigo tar ut svängarna och tar det ganska lugnt, men helt plötsligt så bara åker bommarna! Vigo verkar nästan trött. Två hinder på raken ryker.

Tiden 57.84 och åtta fel, vilket betyder att han förmodligen slutar på fjärdeplats.


Nu är det Hickstead igen! Hästen verkar ha mycket energi kvar och har nollat med alla sina ryttare! Philippe Le Jeune ska rida. Rider han felfritt vinner han, det är riktigt spännande detta och jag vill nog att han går nolla. Det förväntar jag mig. Philippe och Hickstead rider nolla på tiden 56.21, vilket betyder att femtioåringen Philippe Le Jeune har ridit fyra felfria rundor på fyra olika hästar, och är nu vinnare.
 

Bästa häst idag: Hickstead och Vigo

Bästa ryttare: Tyvärr inte Rodrigo. Tyvärr. Utan Philippe Le Jeune, inte en favorit egentligen men nu är han helt plötsligt väldigt lysande!

 


i med och motgångar

Söndag, Hopptävling
Emma
Vi tog oss inte ens runt grundomgången, utan vägrade på tredje hindret. Det kändes så surt, för att det hade känts så lungt... Egentligen så var det så att jag åkte häst och inte gjorde ett skit. Så var det. Ingenting var hästens fel. Inte ett dugg.
Jag är så ledsen över att det blev så här.

min ponnihest är best

HAHA. Bilderna är från förraförra fredagen.

Hoppning, Fredag, 18.00-20.00, Anette
Emma
Aldrig har det gått så här bra. Aldrig har vi jobbat tillsammans, som ett team, på det här sättet. Jag är så stolt över oss, älskling.
Ridlektionen började klockan sex med att bygga fram bana. 8 hinder, lite kluriga svängar och en omhoppningsbana. Dessutom ett hinder vi aldrig hoppat förut, i alla fall inte jag och Emma. Det hindret trodde jag skulle bli klurigast eftersom att hon i söndags sprang förbi planket. HM, ryttarens big mistake! (Lovar att skriva om det senare idag/imorgon)
Det var träningstävling, alltså - man fick rida grundomgången två gånger, första gången på obligatorisk hinderhöjd, och den andra gången som även innefattade omhoppningsbanan, höjde hon så mycket som respektive häst/ryttare klarar av. Emma var lite trögstartad på framridningen, hon velade och var inte med på noterna. Men så fort vi började galoppera kände jag att nu, nu äntligen är vi tillbaka igen, för att hon kändes så med på noterna.
Tillslut så fick jag komma in och hoppa Grundomgång ett. Det gick bra, lite segt, men vi kom över alla hinder trots att hon faktiskt tittade till på ett litet rättuppstående. Helt otroligt, haha! Jag får skritta ut igen och vänta på att alla ska rida klart sin grundomgång ett, och för vissa var det grundomgång 2 + omhoppning som gällde. Emma var jättefin inne i cr, gjorde lite öka och minska i traven för att hon skulle fortsätta vara vaken.
Äntligen så blir det min tur att rida Grundomgång 2 + omhoppning, och då har jag bestämt mig - inte åka häst som i söndags! Det resulterade i HERREGUD, OMG, VADBRADETGICK! (Ska rita upp banan + omhoppningsbanan för er senare) Vi gjorde knappnålssvängar, vi ökade och minskade och hästen och jag var som ett team verkligen, allting funkade och jag var verkligen sååååå stolt!
Men nu ska jag till stallet och rida Emmaälsklingen... Igen!

vart ska Amalia nu då?



Till stallet och ha låtsastävling såklart!

Åsikt - viktigt med bra händer

Bilderna är inte tagna utav mig utan framslumpade från Google. Ägaren/fotografen ombeds be mig ta bort bilden om det skulle vara nödvändigt.

Inom ridningen är våra händer det starkaste vi har. Och munnen är nog hästens viktigaste kroppsdel, everyway. Så varför finns det då folk som avsiktigt sitter och rycker hästarna i munnen när de inte lyssnar? För 99% av alla gångerna är det ryttarens fel och så sitter vi där och klagar över att 'Det fuuuuunkar inte!!!'.
Jag själv kan ta tag i Emmas mun ibland och be henne att lyssna, men det är då hon rusar iväg mot ett hinder, då jag inte bett henne att öka. Hon ska lyssna på mig. Men då får hon extra mycket kramar och klappar senare för att hon varit duktig och senare lyssnat på mina händer. För ibland behövs det att man säger till en gång under ett ridpass, så behövs det inte senare.
Hörde en så underbar sak i somras;
Många internationella ryttare har hemska händer, de sitter praktiskt taget med 20 centimeter mellan hästens hals och sina händer. Däremellan stramar tyglarna och bettet sågar hästen i munnen. Alla gör inte så, se på dressyrryttarna som får POÄNG för sina fina händer. I hoppning gäller det att komma över hindrena i en bra fart. Och då är det helt plötsligt inte riktigt harmoni mellan ryttare och häst som häller.
Händerna kan vi göra allt med. Vi kan skapa, vi kan lyfta, vi kan formulera oss. Det är det viktigaste vi har, även inom ridning. Men vem vill, egentligen, att ens häst helt plötsligt ska säga ifrån?
Se den här videon, oavsett tävlingsryttare, fritidsryttare, eller folk som bara gillar hästar.
Jag blir chockade över att dessa människor ens får ha en fot inne i hästvärlden.

lördagen 2/10



Dressyr, Lördag, 10.00-11.00, Åsa
Emma
Idag var mitt mål höjd blick och iallafall försöka sitta så tungt på rumpan som det gick i galoppen. Det första gick bra, det sista sämre. Vi red fram självständigt, skritt och trav, och hon kändes lite... Loj? Åsa fick flera gånger säga åt mig att sluta driva och låta henne gå på i sin egen takt, men när jag sitter där uppe känns det som att sitta på en kamel. Haha. (Eller va? Nä, dåligt förklarat. Strunta i sista biten.)
Hon var faktiskt väldigt stadig på tygeln, stort plus för det! Inte såhär motvillig som hon brukar vara, så det var jag glad över!
Galoppen gick också bra - om jag släppte stigbyglarna dvs. Annars flög jag tre meter upp i luften, driver verkligen inte. Det var verkligen INTE kul!
Nya tag nästa vecka.

fredagen 1/10




Fredag, Hoppning, 19.00-20.00, Anette
Emma
Har aldrig hoppat såhär dåligt i mitt liv. Allting annat gick toppen, men såfort Anette höjde så satt jag som en kratta och höll på att flyga av efter varje hinder eftersom hon dyker så. Jag var verkligen inte nöjd, hon gick JÄTTEFINT på slutet i en bra takt och med en... någorlunda sänkt hals. Det var väl det ända jag var nöjd med, för över hinder så funkade ingenting. Innan hindret kunde jag hålla ihop henne, över hindret for mina ben iväg och hon dyker, jag hamnar framme på halsen pga min dåliga blick. Hate this.

Imorn får det gå bättre!

RSS 2.0