prinsen!
Att säga att jag är nöjd vore en ren underdrift.
Jag tror att jag aldrig någonsin har varit såhär nöjd med Gulding någonsin. Gummisnodden var otroligt, otroligt kort och jag tvekar på om han gick för den, eller för min hand, men på slutet..... Vilken känsla! Jag spänner magmusklerna, sitter till, och han tar förhållningen innan jag ens har kramat om tyglarna. Att han inte HÄNGER i handen som han gjorde förr, att han inte RUSAR när jag driver på. Och att höra, från Åsa, som både coachar positivt och negativt när det gäller mig att det aldrig sett så bra ut innan......... Usch, jag är så glad!
Jag ska lära mig rida dig. Jag måste bara göra det.
Jag tror att jag aldrig någonsin har varit såhär nöjd med Gulding någonsin. Gummisnodden var otroligt, otroligt kort och jag tvekar på om han gick för den, eller för min hand, men på slutet..... Vilken känsla! Jag spänner magmusklerna, sitter till, och han tar förhållningen innan jag ens har kramat om tyglarna. Att han inte HÄNGER i handen som han gjorde förr, att han inte RUSAR när jag driver på. Och att höra, från Åsa, som både coachar positivt och negativt när det gäller mig att det aldrig sett så bra ut innan......... Usch, jag är så glad!
Jag ska lära mig rida dig. Jag måste bara göra det.
min debut på storhäst
Jag var nervös innan jag ens satt på hästryggen. Det var nämligen Moonstrike av alla hästar jag skulle rida. Moonstrike som jag knappt sett gå med en ryttare på ryggen ens. Moonstrike som är stor och nervig. Och jag är liten. Litenlitenliten.
Stor häst. = stor ponny. Det var det jag försökte intala mig när jag satt upp, för jag får absolut inte vara nervös på henne. Jag är hennes klippblock. Det är hon som är feg. Jag ska vara duktig och trygg. Det är så hon är, Månen. Feg och nervig och spänd och...
Äsch, ni förstår. Jag var hur som haver nervös. I skritten kändes hon bra, traven spänd och i galoppen som mest spänd. Redan i första galoppen blev det problem. Jag vet inte vad som hände men det tog ett tag efter några småskutt upp och ner och i sidan och en spänd häst, tills vi fick galopp. Well, kanske inte det mest lyckade under lektionen - men efter det funkade det så otroligt bra!
Anette sade åt mig att jag var tvungen att vara bestämd men mjuk på henne, vilket funkade ibland men vi ville kämpa emot varandra också. Vi red över några bommar på rakt och böjt spår, ibland blev hon småstark och springig över dem och jag hade svårt att ta tillbaka, men jag är ändå nöjd för att det är ju som sagt första gången.
Helheten sett är jag nöjd med - att gå från c-ponny till en 160-häst är knepigt och det kommer dröja innan jag kommer igenom henne ordentligt. Fast jag är glad. Hon blir säkert min nya stjärna, lilla Månis.
De två nästa gångerna rider jag henne också, sedan får vi se. Ska bli så spännande - min resa har just nu fått en spark i rätt riktning. Puss!♥
vad hände?
Jo, det ska jag berätta för er.
Som vissa vet har min mamma haft ett väldigt stort hästintresse nästan halva sitt liv. Hon är ingen 'det räcker med ridskola'-människa, precis som oss stalltjejer har hon också drömt om en egen häst. Ända sedan jag var nio har hon sagt att "Snart kommer hästen, snartsnartsnart!"
Då var jag alldeles för liten för att ha egen häst egentligen, men nu håller drömmarna på att slå in. En komplicerad historia har gjort att det inte är så enkelt som det skulle kunna ha varit, mamma skadade sig för sex år sedan och opererade sig nu i vintras så att hästdrömmarna har stått och trampat i hallen, i princip. Men nu är det snart dags, kanske är jag nästa höst ägare till världens finaste häst?
Att ha två bloggar har varit alldeles för slitsamt, och eftersom att mitt stalliv är alldeles för litet utbrett i veckan pga handbollen osv, så valde jag att sluta blogga här. Men! Då hästletandet är på gång, och då jag och mamma väl skaffat våran egen havremoppe, så ska bloggen börja uppdateras igen. Mer som en träningsdagbok osv, men det ska ändå bli så kul!
Dock kommer jag vara tvungen att ge upp mycket i och med hästen. Det blir ingen handboll, ingen mer ridning på Vällingby (... kan knappt kommentera det där. Jag har ridit på Vällingby i nu nio år. Det är hemma för mig. Och att det nu finns ett slut, snart inom räckhåll, gör faktiskt ont), det kommer bli allt mindre 'det här önskar jag mig i julklapp' osv och ännu mer stress än vad det är nu. Det kommer vara stora motgångar eftersom att vi kommer köpa en häst som säkert väger mer än 500-600 kg mer än mig och att gå från c-ponny till stor häst blir en utmaning. Jag kommer få lämna min så kallade höjdskräck (ja, jag är faktiskt lite höjdrädd) och börja hoppa hinder på 1.20.
Fast det viktigaste är medgångarna. Jag, Amalia, ska få ha en egen häst - drömmen som jag har haft ända sedan jag var fem år. Det är den bästa medgången av alla!
När det blir kan jag inte säga, men jag kommer hålla er uppdaterade.
Puss♥
världens bästa!
Som vissa vet har min mamma haft ett väldigt stort hästintresse nästan halva sitt liv. Hon är ingen 'det räcker med ridskola'-människa, precis som oss stalltjejer har hon också drömt om en egen häst. Ända sedan jag var nio har hon sagt att "Snart kommer hästen, snartsnartsnart!"
Då var jag alldeles för liten för att ha egen häst egentligen, men nu håller drömmarna på att slå in. En komplicerad historia har gjort att det inte är så enkelt som det skulle kunna ha varit, mamma skadade sig för sex år sedan och opererade sig nu i vintras så att hästdrömmarna har stått och trampat i hallen, i princip. Men nu är det snart dags, kanske är jag nästa höst ägare till världens finaste häst?
Att ha två bloggar har varit alldeles för slitsamt, och eftersom att mitt stalliv är alldeles för litet utbrett i veckan pga handbollen osv, så valde jag att sluta blogga här. Men! Då hästletandet är på gång, och då jag och mamma väl skaffat våran egen havremoppe, så ska bloggen börja uppdateras igen. Mer som en träningsdagbok osv, men det ska ändå bli så kul!
Dock kommer jag vara tvungen att ge upp mycket i och med hästen. Det blir ingen handboll, ingen mer ridning på Vällingby (... kan knappt kommentera det där. Jag har ridit på Vällingby i nu nio år. Det är hemma för mig. Och att det nu finns ett slut, snart inom räckhåll, gör faktiskt ont), det kommer bli allt mindre 'det här önskar jag mig i julklapp' osv och ännu mer stress än vad det är nu. Det kommer vara stora motgångar eftersom att vi kommer köpa en häst som säkert väger mer än 500-600 kg mer än mig och att gå från c-ponny till stor häst blir en utmaning. Jag kommer få lämna min så kallade höjdskräck (ja, jag är faktiskt lite höjdrädd) och börja hoppa hinder på 1.20.
Fast det viktigaste är medgångarna. Jag, Amalia, ska få ha en egen häst - drömmen som jag har haft ända sedan jag var fem år. Det är den bästa medgången av alla!
När det blir kan jag inte säga, men jag kommer hålla er uppdaterade.
Puss♥
världens bästa!
om att tro på en häst
Många av dem som håller på med hästar i vänskapskretsar har hört om Gulding som jag rider. Om att han är ung och bara inriden, inte utbildad. Att jag på grund av honom inte tänker fortsätta tävla dressyr på väldigt, väldigt länge. De undrar varför.
Det kanske är dumt av mig. Men sedan jag började rida Gulding 'på riktigt' har någonting förändrats med hela min syn på hästar. Jag är ingen ryttare som sitter på en och samma häst hela tiden, jag är ganska ombytlig. Visst har jag favorithästar och så, men jag gillar att prova runt för att man lär sig så mycket då.
Känner jag att jag inte funkar ihop på en häst - både i ridningen, psykiskt och i hanteringen - då byter jag. Det finns ingen anledning för mig att traggla vidare på en häst jag inte känner att jag får någon känsla för. Det är förmodligen därför jag fastnat för Gulding, eftersom att han är 'ny' och inte är ridskoleponnyaktig än. Han är fortfarande ung och glad och har inte tröttnat på att ha massor med barn omkring sig, han har behållit sin personlighet.
Jag ska vara ärlig - när jag satt på Gulding första gången så blev jag inte pangbomkär. Jag tyckte det var riktigt obehagligt hur vinglig han var i galoppen och hur han och jag hade dragkamp för att jag inte kunde bromsa och jag hade en klump i magen då jag var tvungen att styra in i hästen framför för att få stopp på den galne, gula hästen. Men jag kände att det fanns något slags intresse i mig då, redan då. Trots att jag var livrädd för att han skulle börja bralla, för det kändes som att sitta på en tickande bomb.
Efter det red jag olika hästar, provade runt på Lucy och Power, men ingen av dem passade mig. Lucy var riktigt, riktigt rolig men hon kändes som en ridskolehäst liksom. Ingenting emot dem, men hon var för snäll men samtidigt envis och vi kämpade bara emot varandra ibland.
Power var... Power. Jag förstod ganska snabbt att han inte var någon häst för mig. Visserligen gick det bra för mig på honom, men jag var aldrig nöjd. Och jag bestämde mig för att lägga av på honom med. I samma veva ville tjejen som red Gulding byta till någon annan häst, och sade som på skämt att jag skulle ha honom. Jag vägrade, men nästa vecka var det jag som var uppskriven på honom.
Jag tror att jag redan samma lektion, den andra gången jag satt på honom, kände känslan av utveckling. Han var fortfarande crazy i galoppen, men någonting hade hänt i hans huvud. Han hade blivit tusen gånger lugnare. Jag sade direkt till Åsa att jag ville fortsätta på honom, och i den vevan har det fortsatt.
Förmodligen, för min egen utvecklings skull, kanske jag skulle ha valt en ponny som var utbildad och kunde göra mer 'komplicerade' saker, för jag sitter ännu och tragglar i galoppen på Guldis, men det är inte det jag vill. Jag älskar den hästen. Det är något med hela hans ansikte, den där oskyldiga busigheten och alla hans tokigheter, som har gjort mig helt förälskad. Jag vill vara en del i hans utveckling, för gud vad han har utvecklats!
Förut kunde man knappt galoppera, det funkar någorlunda nu. Och jag tror att han kommer kunna bli en jätteduktig häst om man hjälper honom till det.
Så den resterande tiden jag får på Vällingby (jag och mamma ska nämligen snart ut och leta häst hoppas vi på) ska jag ha på Gulding. Jag ska klara av att hoppa 60cmbana på honom till hösten och jag ska kunna rida märke1 till sommaren (dock ett mål som jag inte tror det kommer bli något av). Min dröm är att köpa honom, men så kommer det inte att bli tyvärr.
Jag tror på honom så sjukt mycket. Jag tror på honom, för om han har utvecklats såhär bra under den korta tiden jag och många andra har ridit honom.... kommer han kunna bli bäst!
Gulis är min bäbis, nu & föralltid.
15/4 Musse & 16/4 Gulding
Musse för lääääänge sedan!
När jag kom till stallet igår (fredag) fick jag reda på att jag skulle hoppa Musse. Det är en ponny jag älskade att rida förut, men det var ett tag sedan så förväntade mig inte mycket.
Hans sadel var störtskön och under framridningen kändes han väldigt bra faktiskt, i början gick han med huvudet rakt upp men då vi hoppat fram lite så släppte han helt och hållet. Dock började han knasa sig i galoppen, sprang i sidled och såntdär, men Kristin berömde mig ändå för att jag väntade ut honom tills han liksom slutat knasa sig och var villig att lyssna på mig.
I början då vi hoppade var jag inte alls med i hans språng, blev bättre på slutet då Kristin höjde men då började han vägra istället. Kändes fånigt för han tog inte mina förhållningar mot hindrena utan rusade iväg, men mellan hindrena tog han inte min skänkel heller.
Tror att det var grymt bra för mig att rida en ponny som inte har det här flytet som Emma har just för att jag förlitar mig på det, men Musse var supertrevlig och då vi travade av gick han toppenbra, jag har saknat att rida honom alltså!
Idag satt jag upp på Galne Gunnar för att rida ut i skogen och röra lite på oss. Man kan ju inte alltid vara inom ridhusets fyra väggar!
Han var i alla fall knäpp. Fick rida trea främst, och var i baken på Mary hela tiden verkligen. Det gick inte att stanna. Då vi skulle galoppera fick han spunk och sprang förbi både Mary och Dani, så att vägen var helt fri framför honom... Hann rycka tag och stanna honom innan han fattade att han verkligen kunde sticka iväg. Därefter funkade det faktiskt väldigt bra, han var grymt pigg men skötte sig väldigt bra! Lite mer träning och han kommer få massor med ++++++ i kanten, finaste påskharen.
♥
Jag kom och tänka på en sak. Jag har alla mina åtta år till häst ridit på samma ridskola, och då är det svårt att få möjligheten att få lära känna ponnysarna bättre. Visst vet jag vem som är sur i boxen/spiltan, vem som bråkar med vem när de ska få mat osv. Jag vet vilka som kan tjura när man ska spänna sadelgjorden eller som inte vill stå still. Ändå har jag fått chansen att lära känna några ponnyer bättre...
Det är tre hästar på ridskolan som jag känner/ har känt på riktigt. Bella, Emma & Gulding. Vilka möjligheter jag har/ har fått på dem! Bella var min hopponny som bara var min. Det fanns ingen annan än jag som ville och orkade rida. Hon och jag, det var vi genom allt. Emma, världens snällaste och trognaste häst som jag älskar just för att hon tog mig tillbaka till hoppningen. Hon har blivit så duktig nu. Världens perfektaste häst!
Och Gulding. Jag ser så mycket Bella i honom. Och det gör mig uppriktigt glad att sätta mig på honom och rida ett pass som går superbra, det är ren lycka som får mig att tro på en framtid.
Hästar är mitt liv. Jag älskar att rida, jag måste rida, annars mår jag inte bra. När jag sitter till häst eller är i stallet, släpper jag alla problem som jag tänkt på under dagen. Ridningen är mitt allt.
Det är tre hästar på ridskolan som jag känner/ har känt på riktigt. Bella, Emma & Gulding. Vilka möjligheter jag har/ har fått på dem! Bella var min hopponny som bara var min. Det fanns ingen annan än jag som ville och orkade rida. Hon och jag, det var vi genom allt. Emma, världens snällaste och trognaste häst som jag älskar just för att hon tog mig tillbaka till hoppningen. Hon har blivit så duktig nu. Världens perfektaste häst!
Och Gulding. Jag ser så mycket Bella i honom. Och det gör mig uppriktigt glad att sätta mig på honom och rida ett pass som går superbra, det är ren lycka som får mig att tro på en framtid.
Hästar är mitt liv. Jag älskar att rida, jag måste rida, annars mår jag inte bra. När jag sitter till häst eller är i stallet, släpper jag alla problem som jag tänkt på under dagen. Ridningen är mitt allt.
Att trava av hästen
Att trava av ponnyn/hästen efter att jag har ridit är något av det viktigaste som finns. Det här är alltså mina egna åsikter och inte något som jag säger att någon annan borde göra, men det får mig att lita på Emma mycket bättre. Jag gör alltså inte detta på Gulding då han skulle få glädjefnatt.
Många ryttare fortsätter finslipa på hästen när de travar av dem, dem försöker rida dem långa och låga, vissa fortsätter sitta ner i sadeln för att hästen ska gå ännu mer på tygeln osv. Jag tycker det är ganska fel. Det är 'rätt' om man vill fortsätta finslipa såklart, och om man sitter på en häst som man måste ha koll på varenda sekund.
På Emma släpper jag bara ut tyglarna. Jag låter henne trava på i det tempot hon vill ha, jag ställer mig ofta upp i stigbyglarna och klappar henne på halsen. Många undrar nog varför.
Jag har ridit Emma i två år nu = jag litar på henne till 100%. Detta är hennes belöning, hon får göra lite som hon vill och lulla runt, och sänka halsen precis hur hon vill - det är inte mitt problem. Jag vill bara att hon ska känna sig så fri som möjligt!
Jag vet ju inte om detta är att rekomendera till alla hästar, men jag uppskattar det i alla fall, som sagt, det ger en frihetskänsla. Och vem vill inte känna den? ;)
2/4 Gulding
Lektionen idag gick varken bra eller dåligt, mittemellan helt enkelt. Mamma och pappa kom förbi och fotade när det gick som sämst, självklart var det då vi skulle jobba med galoppen. Han blev helt till sig efter det och jag red inte speciellt jättebra heller, men nu har vi någonting att jobba för i alla fall! Han gick jättebra på slutet, Åsa hjälpte mig med min sits för att jag skulle sitta rakt osv, var supernöjd.
Snackade sedan med Annie om att tävla imorgon, Märke 1 alltså. Hon sade att det var lite tidigt ännu, men ett bra mål att jobba mot innan sommarledigheten! Är sååå taggad!
1/4 Emma
Har inte så mycket att säga om den här hopplektionen, mer än att det gick så himla bra. Vi var verkligen ett team då vi hoppade banan, det var så sjukt kul (fastän vi gjorde samma övning som förra veckan, det behövdes!) och otroligt nyttigt!
Hörde dem också prata om att tävla... Hm...
Hörde dem också prata om att tävla... Hm...
att tänka på idag på Gulding:
* Låta honom sköta jobbet i traven om han blir hängig i handen
* Yttertygeln gör man förhållningar på!
* Ytterskänkeln måste vara bakåtflyttad på volten... Alltid!
* Inte ge upp för lätt i galoppen.
älskling...
26/3 Gulding
Gullade massor med Gulis innan jag började göra iordning honom, det uppskattade han - speciellt morötterna haha. Själva ridlektionen gick väldigt bra. I början var han helt okej, vägde väldigt mycket framåt i halterna/rättade sig hela tiden bakåt och slutade inte med det heller. Funkade tillslut ändå.
Red mycket mer ordentligt idag än vad jag gjort innan, gav inte upp så enkelt som jag brukar vilket var bra! Han låg inte på så jättemycket men lite, Åsa sade att det skett en väldigt stor förändring - han rusar inte längre. När vi ridit en stund så började han hänga jättemycket i handen och jag hängde tillbaka så det blev en ond cirkel och jag spände mig jättemycket i innerhanden och släppte sätet. Så då funkade ju inget.
Åsa gav mig lite hjälp och sa åt mig att göra mycket halvhalter på yttertygeln, då det verkligen fungerade blev jag supernöjd med honom! Hon bad mig också att då han börjar hänga i handen och söker för mycket stöd, ska jag bara släppa tyglarna och be honom att bära sig själv, för det ska han orka nu.
Ena galoppen fungerade inte alls, andra mycket bättre! Och på slutet kändes det knappt som att jag höll i ponnyn när vi travade av, han bara lunkade på utan att hänga och jag sa till Åsa då vi skrittade av att jag aldrig ville byta häst. För åh vad jag älskar honom ♥
Det är så kul att känna när man börjar hitta knapparna på en sådan ponny som Gulding. Han har liksom halvt damp och ingen respekt, och jag älskar honom för att han alltid går in med en sådan busig inställning till allt. Han är helt klart en ponny jag vill rida tills min ponnytid är över!
Har inte börjat på inlägget om att trava av hästen, men snart så! Puss.
Red mycket mer ordentligt idag än vad jag gjort innan, gav inte upp så enkelt som jag brukar vilket var bra! Han låg inte på så jättemycket men lite, Åsa sade att det skett en väldigt stor förändring - han rusar inte längre. När vi ridit en stund så började han hänga jättemycket i handen och jag hängde tillbaka så det blev en ond cirkel och jag spände mig jättemycket i innerhanden och släppte sätet. Så då funkade ju inget.
Åsa gav mig lite hjälp och sa åt mig att göra mycket halvhalter på yttertygeln, då det verkligen fungerade blev jag supernöjd med honom! Hon bad mig också att då han börjar hänga i handen och söker för mycket stöd, ska jag bara släppa tyglarna och be honom att bära sig själv, för det ska han orka nu.
Ena galoppen fungerade inte alls, andra mycket bättre! Och på slutet kändes det knappt som att jag höll i ponnyn när vi travade av, han bara lunkade på utan att hänga och jag sa till Åsa då vi skrittade av att jag aldrig ville byta häst. För åh vad jag älskar honom ♥
Det är så kul att känna när man börjar hitta knapparna på en sådan ponny som Gulding. Han har liksom halvt damp och ingen respekt, och jag älskar honom för att han alltid går in med en sådan busig inställning till allt. Han är helt klart en ponny jag vill rida tills min ponnytid är över!
Har inte börjat på inlägget om att trava av hästen, men snart så! Puss.
att tänka på idag:
* Att vara upprätt, jag faller alltid lite framåt på honom. Fram med höfterna och bak med axlarna!
* Innerskänkel i galoppen
Det var allt tror jag? Vi får se vad lilla Gulis hittar på idag helt enkelt...
Puss!
* Innerskänkel i galoppen
Det var allt tror jag? Vi får se vad lilla Gulis hittar på idag helt enkelt...
Puss!
25/3 Emma
Den lilla pärlan sprang så fint idag!
Började med att rida fram mycket för sidförande osv, men hon lyssnade rentav skitdåligt. Fortsatte en stund till innan jag började trava, la inte i den raffiga traven direkt utan lät henne bara trava på i lite lulligt tempo sådär... Försökte ha ett bra stöd på båda tyglarna och sket i hennes form, den kommer tillslut oftast.
Vi hoppade fram på ganska låga hinder, usch vad det gick dåligt. Vi hamnade ofta i fel galopp och hon drog bara ut mot väggen hela tiden, försökte få henne rak men det gick verkligen inte.
Vi hoppade sedan fram på hindrena på andra långsidan, hon gick lite bättre då men drog sig fortfarande åt höger precis som förut. Blev lite sur för att jag var så peppad på att hoppa liksom, och så funkar inte vårt sammarbete för jag kände ju att jag försökte, men hjälperna gick inte ända fram. Hon var jättepå mot hindrena, men såfort hon hoppade över dem så fortsatte hon inte söka och lade bara av; vet ju inte om det var för att det var så lågt, för hon tände inte alls till.
Fick stå och vänta lite sedan för att hoppa bana, Kristin höjde ganska rejält... Oxern var i alla fall på 95 cm. Rider mot den långsidan i galopp, men får världens höjdskräck mot oxern så Emma vägrar såklart. Fånigt Amalia!...
Blir skitsur på mig själv och rider mot långsidan igen, allt går klockrent. Red den lilla banan två gånger och det gick så himla bra! Jag och Kristin pratade sedan om att jag nästa vecka ska böja igenom henne lite mer, och Kristin ska hjälpa mig med det så det känns toppen. Tillade att jag inte gillade hur hon inte tände till och bjöd mot framhoppningshindrena - men Kristin sade att det nog var för att det är den höjden hon brukar hoppa på lektion med andra ryttare, fredagslektionerna är de enda hon hoppar högt på.
Nåja. Nästa vecka så. Det gick ju bra förra veckan, (visserligen gick det bra idag också men saknade det lilla extra) och det blir hoppning nästa fredag också... Då jäklar!
Har börjat förbereda ett inlägg om att trava av hästar - för det är något som jag älskar. Hihi, ni får se helt enkelt!
Hästarna jag rider just nu;
Just nu rider jag två helt olika ponnyer. En rutinerad, och en väldigt orutinerad.
Vi börjar med Emma, min läromästare genom de två närmsta åren. Hon har gett mig så otroligt mycket och har nästan lärt mig allt inom hoppningen.
Självklart var ju inte allt frid & fröjd i början då jag red henne, hon var... ärligt talat hemsk. Innan & efter små sockerbitshinder fick jag inte stopp på henne. Hon bara sprang iväg. Och jag drog nästan sönder hennes stackars mun för att få stopp på henne. Jag red ju inte speciellt bra då, men det fanns heller inget annat sätt. Vi var alldeles för många hästar på en för liten yta, så hon var helt enkelt tvungen att lära sig att man inte ska springa iväg så.
Visst, man kan alltid diskutera om det var rätt att dra i hennes mun, men jag var livrädd då. Hon har slutat springa nu, och jag vet hur jag ska rida henne, men minnen från hur det sög i magen av rädsla då hon sprang iväg och jag inte hade någon kontroll sitter fortfarande kvar i huvudet.
Har hon några negativa sidor undrar ni säkert. Jag tycker ibland att hon kan bli för självständig när vi hoppar, att hon bara tar bettet och springer iväg utan att lyssna på mig. Bara på träningar, på tävlingar blir jag alldeles för nervös och då smittar det av sig på henne - vi behöver lite mer rutin helt enkelt. Dessutom har hon världens problem med att hamna i rätt galopp efter hindrena, det är säkerligen också mitt fel men på en sådan rutinerad häst... Jaja.
De positiva sidorna är många! Hon ger oftast alltid allt på träningar, och är en så otroligt stadig häst. Det är bara tre gånger hon dummat sig, någonsin, på dessa två år. Dessutom så är vi verkligen så tighta nu, jag vet precis ofta hur hon vill ha det. Vi kan liksom dela med oss av ansvar - vissa hinder bestämmer hon över, andra gör jag. Det kan jag känna på henne, och då litar jag 110% på henne, och det är så vi har blivit så samspelta.
Tyvärr kommer jag inte kunna rida Emma så mycket mer, för jag börjar växa ur henne.
Det är där 'lilla' Guldis kommer in. Gulding (Gule Gunnar som han även kallades) är sex år och nyss tillkommen till ridskolan, han kom i somras. Honom har jag sett väldigt mycket av, har varit med på mycket av hans s.k 'resa'. Absolut inte så mycket jag har velat, men det är så kul att jag själv ska få vara med och utbilda honom!
Jag red honom lite i November/December och då funkade inte mycket... Han var hastig, knasig, kunde inte galoppera rätt, och jag ville absolut inte rida honom. Så jag sade helt enkelt stopp och bytte häst.
Nu rider jag honom igen, varannan lektion i hoppningen, och varje gång i dressyren. Och herregud vad jag älskar honom!
Jag älskar att rida hästar som är unga och gröna, som man verkligen känner lär sig efter en själv tillslut. Det kommer bli en riktig egoboost att se honom utvecklas! Eftersom att jag inte ridit honom så länge än kan jag inte säga riktigt vad han har för dåliga/bra sidor.
Mål med Emma:
* Få ännu mer rutin, kanske åka ut och tävla nu under våren? Inte jag som bestämmer det tyvärr, men det skulle vara sjukt kul!
* Fortsätta hålla det tempot uppe som vi har, börja hoppa aningen högre & få lite mer kontroll
* Få mer koll på galoppen
Mål med Gulding:
* Ha kul!
* Vi ska bli mästare på studs
* Han ska kunna gå över en bom i trav utan att tro att det är ett högt hinder
* hoppa sextio bana (ett ganska högt mål, men något måste man ju kämpa för!)
Vi börjar med Emma, min läromästare genom de två närmsta åren. Hon har gett mig så otroligt mycket och har nästan lärt mig allt inom hoppningen.
Självklart var ju inte allt frid & fröjd i början då jag red henne, hon var... ärligt talat hemsk. Innan & efter små sockerbitshinder fick jag inte stopp på henne. Hon bara sprang iväg. Och jag drog nästan sönder hennes stackars mun för att få stopp på henne. Jag red ju inte speciellt bra då, men det fanns heller inget annat sätt. Vi var alldeles för många hästar på en för liten yta, så hon var helt enkelt tvungen att lära sig att man inte ska springa iväg så.
Visst, man kan alltid diskutera om det var rätt att dra i hennes mun, men jag var livrädd då. Hon har slutat springa nu, och jag vet hur jag ska rida henne, men minnen från hur det sög i magen av rädsla då hon sprang iväg och jag inte hade någon kontroll sitter fortfarande kvar i huvudet.
Har hon några negativa sidor undrar ni säkert. Jag tycker ibland att hon kan bli för självständig när vi hoppar, att hon bara tar bettet och springer iväg utan att lyssna på mig. Bara på träningar, på tävlingar blir jag alldeles för nervös och då smittar det av sig på henne - vi behöver lite mer rutin helt enkelt. Dessutom har hon världens problem med att hamna i rätt galopp efter hindrena, det är säkerligen också mitt fel men på en sådan rutinerad häst... Jaja.
De positiva sidorna är många! Hon ger oftast alltid allt på träningar, och är en så otroligt stadig häst. Det är bara tre gånger hon dummat sig, någonsin, på dessa två år. Dessutom så är vi verkligen så tighta nu, jag vet precis ofta hur hon vill ha det. Vi kan liksom dela med oss av ansvar - vissa hinder bestämmer hon över, andra gör jag. Det kan jag känna på henne, och då litar jag 110% på henne, och det är så vi har blivit så samspelta.
Tyvärr kommer jag inte kunna rida Emma så mycket mer, för jag börjar växa ur henne.
Det är där 'lilla' Guldis kommer in. Gulding (Gule Gunnar som han även kallades) är sex år och nyss tillkommen till ridskolan, han kom i somras. Honom har jag sett väldigt mycket av, har varit med på mycket av hans s.k 'resa'. Absolut inte så mycket jag har velat, men det är så kul att jag själv ska få vara med och utbilda honom!
Jag red honom lite i November/December och då funkade inte mycket... Han var hastig, knasig, kunde inte galoppera rätt, och jag ville absolut inte rida honom. Så jag sade helt enkelt stopp och bytte häst.
Nu rider jag honom igen, varannan lektion i hoppningen, och varje gång i dressyren. Och herregud vad jag älskar honom!
Jag älskar att rida hästar som är unga och gröna, som man verkligen känner lär sig efter en själv tillslut. Det kommer bli en riktig egoboost att se honom utvecklas! Eftersom att jag inte ridit honom så länge än kan jag inte säga riktigt vad han har för dåliga/bra sidor.
Mål med Emma:
* Få ännu mer rutin, kanske åka ut och tävla nu under våren? Inte jag som bestämmer det tyvärr, men det skulle vara sjukt kul!
* Fortsätta hålla det tempot uppe som vi har, börja hoppa aningen högre & få lite mer kontroll
* Få mer koll på galoppen
Mål med Gulding:
* Ha kul!
* Vi ska bli mästare på studs
* Han ska kunna gå över en bom i trav utan att tro att det är ett högt hinder
* hoppa sextio bana (ett ganska högt mål, men något måste man ju kämpa för!)
